Kirskål.
Vare sig soppa eller fredag är längre särskilt relevant, det har ni ju fattat. Huvudsaken är trots allt att maten är vegetarisk, oavsett vilken dag som almanackan känner för att visa. För låt oss anta att djuren struntar lite i vilken dag de äts på och inte.
Idag är mitt så kallade recept egentligen mer snacks än mat. Men någonting säger mig att människor som sitter inne vid datorn och läser här istället för att vara ute i det vackra vädret, ändå är sådana som lever på chips och joltcola. Därför ska jag nu tipsa om hur man kan få både utomhusluft och chips. Bra va?
Så: Gå ut till närmsta gröna plätt och upptäck att där växer fullt med kirskål! Plocka blad som har önskad storlek - vanligtvis smakar små blad bättre, å andra sidan är de stora lite smidigare. Efter tvätt är det bara att steka bladen i lite olja och salta och peppra tills de får önskad smak. Sen har man naturchips av kirskål! Bra va?
Avslutningsvis följer ett litet skämt. Med reservation för att kan vara väldigt gjort; Chips to Gaza!
För att framkalla skratt får man förstås spåna vidare på egen hand. Men det litar jag på att ni kan.
Idag är mitt så kallade recept egentligen mer snacks än mat. Men någonting säger mig att människor som sitter inne vid datorn och läser här istället för att vara ute i det vackra vädret, ändå är sådana som lever på chips och joltcola. Därför ska jag nu tipsa om hur man kan få både utomhusluft och chips. Bra va?
Så: Gå ut till närmsta gröna plätt och upptäck att där växer fullt med kirskål! Plocka blad som har önskad storlek - vanligtvis smakar små blad bättre, å andra sidan är de stora lite smidigare. Efter tvätt är det bara att steka bladen i lite olja och salta och peppra tills de får önskad smak. Sen har man naturchips av kirskål! Bra va?
Avslutningsvis följer ett litet skämt. Med reservation för att kan vara väldigt gjort; Chips to Gaza!
För att framkalla skratt får man förstås spåna vidare på egen hand. Men det litar jag på att ni kan.
Hummus (och lite sport).
Okej. Nu ska jag använda min retoriska förmåga till att knyta ihop två skilda ämnen; sport och mat. Vi börjar med en liten harmlös spaning.
Nu i vm-tider diskuteras det nämligen vilt kring tv-sändningarna. Den antagligen relativt stora del av licensbetalarna som faktiskt inte tycker att meningen med livet stavas Slovakien - Paraguay klagar över att fotboll numer är det enda som sänds på tv. Och de som "råkat" lägga pappaledigheten just under vm klagar istället på oljudet från läktarplats. Ljudet från den sydafrikanska vuvuzelan anses vara outhärdligt och många röster har höjts för att införa ett förbud.
Paus för eftertanke.
För hur jobbigt man än tycker att ljudet nu är, är det väl helt absurt att börja tala om ett förbud? Eller nej, absurt är förstås fel ord att använda. Det hela är istället ett lysande exempel på eurocentrism. För ska det låtas på läktarplats ska det förstås låtas i ord som "in med bollen i mål" och "öka takten sista kvarten". All annan form av publikfest bör såklart klacifieras som oljud. Eller om nu dessa afrikaner ska ha en annan publiktradition, måste den väl åtminstone följa vår exotiserande bild av afrika. För skippa gärna hejaramsor, men spela då istället samba på bongotrummor och dansa i bastkjolar!
Ungefär så går tankarna kring fotbolls-vm. Och jag inser nu att det här blir alldeles för långt, för det var inte alls det här som var min så kallade spaning. Men den kan vi ju spara till en annan gång. Idag kan vi istället låtsas att jag knyter ihop både sport, mat och politik.
Då återstår ju bara maten. Och i sanningens namn vet jag inte hur jag ska knyta ihop det. Och ärligt talat spelar det väl heller ingen roll. Det är väl bara att klistra in ett vegetariskt recept. Varför inte hummus som jag gjorde härom dagen - för mig nytt och som jag tänker att man kan ha till allting. Som substitut för smör, som sås, som smaksättare etc.
Mixa kikärter, sesampasta (någon matsked bara), chilifrukt och olivolja. Smaksätt med salt, peppar, vitlök och citronsaft. Och förstås vilka kryddor man vill. Olivoljan används mest för att reglera konsistensen så mängd får man förstås också bestämma själv. Förslagsvis tänker man i banor kring hård sås.
Och sist men inte minst; sesampastan. Det går att köpa på burk (det gör väl hummus också, men då blir det inte så mycket recept som produktplacering) under namnet tahini, men jag valde att göra på egen hand. Mest för att jag inte hittade någon att köpa. Men rosta sesamfrön i ugnen i kanske fem minuter, mixa/krossa och tillsätt lite sesamolja. Om du som jag inte vet vad sesamolja är, kan man använda olivolja. Och om nu sesampastan enbart ska användas i hummusen, kan man gisningsvis bara blanda i lite rostade sesamfrön direkt. Gissningsvis.
Nyttigt och mångkulturellt.
Nu i vm-tider diskuteras det nämligen vilt kring tv-sändningarna. Den antagligen relativt stora del av licensbetalarna som faktiskt inte tycker att meningen med livet stavas Slovakien - Paraguay klagar över att fotboll numer är det enda som sänds på tv. Och de som "råkat" lägga pappaledigheten just under vm klagar istället på oljudet från läktarplats. Ljudet från den sydafrikanska vuvuzelan anses vara outhärdligt och många röster har höjts för att införa ett förbud.
Paus för eftertanke.
För hur jobbigt man än tycker att ljudet nu är, är det väl helt absurt att börja tala om ett förbud? Eller nej, absurt är förstås fel ord att använda. Det hela är istället ett lysande exempel på eurocentrism. För ska det låtas på läktarplats ska det förstås låtas i ord som "in med bollen i mål" och "öka takten sista kvarten". All annan form av publikfest bör såklart klacifieras som oljud. Eller om nu dessa afrikaner ska ha en annan publiktradition, måste den väl åtminstone följa vår exotiserande bild av afrika. För skippa gärna hejaramsor, men spela då istället samba på bongotrummor och dansa i bastkjolar!
Ungefär så går tankarna kring fotbolls-vm. Och jag inser nu att det här blir alldeles för långt, för det var inte alls det här som var min så kallade spaning. Men den kan vi ju spara till en annan gång. Idag kan vi istället låtsas att jag knyter ihop både sport, mat och politik.
Då återstår ju bara maten. Och i sanningens namn vet jag inte hur jag ska knyta ihop det. Och ärligt talat spelar det väl heller ingen roll. Det är väl bara att klistra in ett vegetariskt recept. Varför inte hummus som jag gjorde härom dagen - för mig nytt och som jag tänker att man kan ha till allting. Som substitut för smör, som sås, som smaksättare etc.
Mixa kikärter, sesampasta (någon matsked bara), chilifrukt och olivolja. Smaksätt med salt, peppar, vitlök och citronsaft. Och förstås vilka kryddor man vill. Olivoljan används mest för att reglera konsistensen så mängd får man förstås också bestämma själv. Förslagsvis tänker man i banor kring hård sås.
Och sist men inte minst; sesampastan. Det går att köpa på burk (det gör väl hummus också, men då blir det inte så mycket recept som produktplacering) under namnet tahini, men jag valde att göra på egen hand. Mest för att jag inte hittade någon att köpa. Men rosta sesamfrön i ugnen i kanske fem minuter, mixa/krossa och tillsätt lite sesamolja. Om du som jag inte vet vad sesamolja är, kan man använda olivolja. Och om nu sesampastan enbart ska användas i hummusen, kan man gisningsvis bara blanda i lite rostade sesamfrön direkt. Gissningsvis.
Nyttigt och mångkulturellt.
